Så vackert det är i naturen nu så det får bli lite naturlyrik av Pälle Näver. Dikten heter passande nog Sången om björkarna:

     Knoppande björkar i daggig lid,
     majmorgonljusa i tyllet,
     savsjudningssångens löftestid
     glimmar i klorofyllet.
     Soltändningsglödens böljande ljus
     in över byarna flammar,
     smeker kring vaknande fält och hus,
     glänser på vita stammar.

     Susande björkar i middagsstund,
     svalkande mödans timmar,
     vita sippor i spädgrön lund
     nickar mot sol, som glimmar.
     Vardandets mäktiga jubelsång
     speglas i fjärilsdansen,
     medan hoppet ur blommande fång
     binder på brudekransen.

     Viskande björkar i aftonsval,
     stillnande kväll om våren ...
     Viken djupnar och trastens tal
     domnar i prasslande snåren.
     Kronornas solbärgningsvarma ro
     hägnar var tanke, som brinner
     het mellan tvivel och ängslig tro,
     tills den sitt fäste finner.

     Doftande björkar i vårblå natt,
     drömmande, månskensveka. -
     Steg ej ett lyckodallrande skratt
     nere vid strand från en eka?
     Lyssnande kronor mot stjärnögd sky
     stilla sin vällukt tömmer,
     medan kring slumrande hult och by
     panflöjten lockar och drömmer.

Pälle Näver är duktig ordskapare: solbärgningsvarm, soltändningsglöd, savsjudningssång ...

Inköpsrundan tog på krafterna så nu tänker jag slappa i eftermiddag, titta på Ett fall för Vera eller nåt annat spännande, ev.  ett gammalt avsnitt av Midsomer murders med John Nettles. Jag får nöja mig med det nu när det inte blir någon resa för mig till England  IRL. 

Dagens citat 😉

Det finns inget beständigt förutom förändring
(Herakleitos,grekisk filosof, ca 500 f.Kr.)