Tankar om böcker och annat

En dag i taget

Ring, klocka, ring ... ja, vad vore nyårsafton utan Tennysons Nyårsklockan? Skulle det vara möjligt att etablera något motsvarande under nationaldagsfirandet? Det tror i alla fall Gunnar D Hansson, tidigare professor i litterär gestaltning vid Göteborgs universitet när DN Kultur i går ställde frågan  och föreslår själv Harry Martinsons Juninatten ur diktsamlingen Cikada från 1953: 

     Nu går solen knappast ner,
     bländar bara av sitt sken.
     Skymningsbård blir gryningstimme
     varken tidig eller sen.

     Insjön håller kvällens ljus
     glidande på vattenspegeln
     eller vacklande på vågor
     som långt innan de ha mörknat
     spegla morgonsolens lågor.

     Juni natt blir aldrig av,
     liknar mest en daggig dag.
     Slöjlikt lyfter dess skymning
     och bärs bort på ljusa hav.

Jag läser i Nationalbok, en samling texter i patriotiska ämnen av Alf Henrikson, sammanställd av sonen Lars Weck. 1916 instiftades Svenska flaggans dag efter att ha varit en inofficiell nationaldag och egentligen var det tänkt att dagen skulle fira minnet av Gustaf Vasas intåg i Stockholm och att den skulle förläggas till midsommarafton, som på den tiden alltid inföll den 23 juni. Men så upptäcktes att den gällande lagen om rikets flagga hade undertecknats den 22 juni - år 1906, året efter unionsupplösningen - och eftersom det kändes "lite hopgrötat" (Henriksons ord) så förlades flaggfesten till det datum då Gustaf Vasa korades till kung, 6 juni. 

Först 1983 blev dagen officiellt Sveriges nationaldag och 2005 en officiell helgdag.

Alf Henrikson skriver: "I efterhand upptäckte någon att 1809 års regeringsform händelsevis råkade vara daterad denna dag, ett kameralt faktum som de flesta svenskar som har åldern inne torde ha hört någon gång utan att fördenskull känna hjärtat svälla ..."


Dagens citat 😉

Studera, min son:
kunskap minskar experimenten i vårt liv
som ilar snabbt förbi (Aleksandr Pusjkin)