Tankar om böcker och annat

En dag i taget

Språkpolisens tuffa tillvaro ...

Vad säger ni om att börja vecka 25 med lite grammatik à la Alf Henrikson (från Pressens Tidning 1993:4)?

     Singularis första person
     framträder värdigt och tar sig ton.
     Singularis andra person
     lyssnar servilt till hans oration.
     Singularis tredje person
     är nog utom hörhåll på farstubron.
     Så är det, så fortgår det bara.
     Så kommer det alltid att vara.

Lite sanning  är det nog.

Det finns roliga och underhållande böcker om grammatik och jag tänker fråmst på Sara Lövestam, författare och språkapostel som hon själv kallar sig. Prova t.ex.: Grejen med ordföljd, Grejen med substantiv eller Grejen med verb för att ta några exempel. Den sistnämnda skrev hon "i pauserna man ibland behöver ta, när man skriver romaner...  Och plötsligt var den på alla topplistor i landet", en bok "skriven av ren lust och nördig fascination över det svenska språkets system". Källa Lövestams hemsida)

Förutom då att föreläsa och  skriva romaner, ungdomsböcker och (humor)grammatikböcker pratar hon språk i TV4 Nyhetsmorgon samt skriver språkkrönikor i SvD och Språktidningen.

Avslutningsvis: Det som fortfarande irriterar mig mest är när någon skriver "sluttar uppåt". Det förekommer företrädesvis i översättningar från engelska. Det där att inte kunna skilja på "de" och "dem" och "var" och vart" reagerar jag knappast på längre. 


Dagens citat 😉

Av språket fordras rätt och slätt
att det bär fram det man menar (Konfucius)