Hur var det nu igen? En rekommendation är inte detsamma som när en fb-vän rekommenderar en bok och man kan välja att följa rekommendationen eller inte göra det, utan en rekommendation från en myndighet är någonting som måste åtlydas och rekommendation är inte längre så enkelt som en rekommendation. Lite rörigt, inte sant. 

Är det inte lite typiskt svenskt att inte tala klarspråk utan vara så där lite lagom vag. Det bäddar också för olika tolkningar och missförstånd. Strunt samma, vi har gjort vår vanliga inköpstur och höll hyfsat avstånd till alla andra 70-plussare i affären. Vi har alltså varit lite ohörsamma igen men försvarar oss med att vi var "nödda och tvungna" som det stod på den gamla brasklappen. Och det är skönt att se lite folk i alla fall en gång i veckan!

Dikten idag får därför bli en gammal bekant:  Människors möte av Hjalmar Gullberg. 

     Om i ödslig skog
     ångest dig betog,
     kunde ett flyktigt möte
     vara befrielse nog.

     Giva om vägen besked,
     därpå skiljas i fred:
     sådant var främlingars möte
     enligt uråldrig sed.

     Byta ett ord eller två
     gjorde det lätt att gå.
     Alla människors möte
     borde vara så.

Dagens citat 😉

Man vill inte vara den man är. Man vill vara den
som man inbillar sig att man kunde ha blivit 
(Hjalmar Söderberg)