Tankar om böcker och annat

En dag i taget

Det lär ha varit ett ordentligt oväder på förnatten men inte märkte jag det. (Det var väl den timmen jag sov!) Och tidigare på kvällen bara vräkte det ner och med ordentliga  åskknallar obehagligt nära. Greiders rader passar perfekt:

     När regnet upphör
     hörs ljudet
     av fyrhjulingar
     och någon skrapar
     en faluröd vägg
     Åskan gömmer sig i jorden

Jag gillar de här ögonblicksbilderna.

Allan tar sig en runda i markerna för att kolla om det har blåst ner nåt. Förhoppningsvis inte för det räcker så gott med barkborreländet och oron för Covid19. Själv tänker jag baka frallor och jag lovar att jag ska hålla mig till den uppgiften och inte sätta igång med andra saker. Men dricka mer kaffe är det säkrast att göra för att lugna katten.

Och jag ska komma ihåg att trycka på spara-knappen så jag slipper skriva om allt en gång till!

Så där, då är frallorna på jäsning, inga träd nerblåsta och solen har tittat fram. Det lutar åt en hyfsad dag i alla fall. 

Jag läste just en rolig artikel i senaste numret av Populär historia om det engelska underhuset där det går ganska livligt till under debatterna då politikerna avbryter varandra och skriker, s.k. heckling, häcklande. Varför gör de det? Jo, för att de alltid har gjort det, i alla fall sedan 1300-talet. Mycket kända är munhuggningarna mellan Winston Churchill och Nancy Astor, den första kvinnliga parlamentsledamoten,  men det finns andra exempel på hur det kunde låta. I ett protokoll från 1720 framgår det att ledamoten John Wilkes inte hunnit så långt i sitt tal när han avbröts från en av de bakre bänkarna: "Rösta på er? Aldrig! Då röstar jag hellre på djävulen!" Svaret från Wilkes kom snabbt: "Och om er gode vän inte ställer upp?" Det gällde att vara snabb i repliken såsom Harold Wilson en gång på 60-talet när en ledamot ropade "rubbish". "Jag kommer till den ärade ledamotens favoritämne om en stund", blev svaret. 

De engelsmännen, de engelsmännen ...

Litteraturtips: Rule, Britannia av Johan Hakelius


Dagens citat 😉

Många politiker är som spädbarn.
De tror de kan få allt bara de skriker
tillräckligt högt (Nancy Astor)