Ibland blir det bara perfekt och naturligtvis hittar jag dikten hos Alf Henrikson (Världen enligt Alf, 2019):
Sitta tyst
Den väldiga fullmånen stiger
över havets blå horisont.
Vi sitter tillsammans och tiger
om böcker och nöjen och sånt.
Unisont men subtilt kan vi höra
sfärernas tysta sonat.
Det känns nära nog syndigt att störa
himlen och jorden med prat.
Den här förmiddagen har däremot inte varit full av tystnad utan full av samtal som väckt många gamla minnen till liv. Och som kanske leder till kontakter med en gammal skolkamrat och hennes bror, som jag faktiskt hade som lärare en gång i realskolan. Varje gång jag har åkt förbi deras barndomshem har jag undrat vad det har blivit av dem. Nu kanske jag får veta det.
Men efter detta och en så gott som sömnlös natt så ska det bli skönt att slå sig ner på balkongen och försjunka i tystnad och en bra bok. Om jag kan hålla mig vaken vill säga!
Dagens citat 😉
Vi måste få vara lite knäppa
utan att ha dåligt samvete för det. (Ulf Durling)