Visst kan man nämna USA utan att nämna n'Trump (som Janakippo skulle sagt). Nån sån dag har vi mig veterligt inte i Sverige, eller? Vidskeplighet och svarta katter - hör ni till dem som spottar över axeln när en svart katt korsar gatan framför er och speciellt om den går från vänster till höger för då är det extra farligt. Eller är det värre om den går från höger till vänster? Det finns olika bud.

Den svarta katten som kulturell ikon och övernaturligt väsen förekom redan i antika Egypten. Att ha en svart katt i hushållet förde tur med sig och så var det i flera andra kulturer. I västerländsk  kulturhistoria har det varit vanligast att betrakta en svart katt som ett dåligt omen ända från medeltiden och nog hade katolska  kyrkan  en hel del skuld i det. (nationaltoday.com + Wikipedia)

Visst passar det bra med Alf Henriksons dikt Augustimörkret:

     Mörkret förtätas tidigt när solen går ner.
     Natten står tjock kring det
           lantliga boningshuset.
     Och så är det inte sommar i Sverige mer
     eftersom nätterna uppslukar
         sommarljuset.
     Någon hörs säga att värmen är inte förbi
     och badvattnet kallnar väl inte
         på länge i fjärden.
     Men de blommande nätternas  dröjande ljus, tycker vi,
     var ändå den svenska sommarens
         stämma i världen.

Från läsfronten ...

Jag har börjat läsa Karin Fossums Förmörkelsen. Fossum är en mästare på att skapa texter som kryper innanför skinnet. Trevligt att träffa Konrad Sejer igen.

För övrigt ...

hoppas jag att Karin Smirnoff skriver en fjärde del om janakippo.

Dagens citat 😉

Katters vägran att förstå är avsiktlig (Louis Nucéra)