Idag blir det lite danska språkövningar med några rader av den danske författaren J[ens] P[eter] Jacobsen (1847-1885). Han räknas till en av de främsta bland nordiska diktare. Den här korta dikten, September, och två andra har tonsatts av Wilhelm Stenhammar och finns på Spotify (Choral songs 1-3).

     Alle de voksende skygger
     har vævet sig sammen til en.
     Ensom på himmelen lyser
     en stjerne så strålende ren.
     Skyerne have så tunge drømme,
     blomsrenes øjne i duggråd svømme,
     underligt aftenvinden
     suser i linden.

Vackert, inte sant. Men tittar man ut genom fönstret så är det grått, regnigt och blåsigt. 

Nu har biblioteket självbetjäning både när det gäller återlämning och utlån. Smidigt och bra och ganska förträffligt så här i coronatider. Men om vi bortser  från det så saknar jag den lilla sociala kontakten med den trevliga personalen just i samband med utlån. Det blev trevliga samtal om litteratur (alltså innan pandemin slog till). Fast lite kontakt på behörigt avstånd hade jag ju när jag bad om hjälp att hitta lyrikhyllan.  

Från läsfronten ...

Varför ville jag till lyrikhyllan? Jo, jag sökte en diktsamling av Tua Forsström, September (!) men den fanns inte. Och så lånade jag Dagsedlar av Stig Dagerman. 

För övrigt ...

kom solen plötsligt fram igen som genom ett trollslag. Lite aprilväder ... har vädergudarna rört till det för sig?

Dagens citat 😉

När det ligger staplar av böcker överallt i mitt
bibliotek, på golver, i stolarna o.s.v. så beror
det på att det nästan är omöjligt att låna bokhyllor 
(Mark Twain)