Anna-Majs blogg

Höstdagjämning

Höstdagjämning den 22 september

Dags igen för Erik Axel Karlfeldt:

     Nu är den stolta vår utsprungen,
     den vår de svaga kalla höst.
     Nu blommar heden röd av ljungen
     och hvitt av liljor älvens bröst.
     Nu är den sista visan sjungen
     av sommarens kvinnligt veka röst;
     nu stiger uppför bergens trappa
     trumpetarn storm i dunkel kappa.

Så var då en vinglig promenad avklarad liksom förmiddagskaffet och första omgången tvätt uthängd i ett perfekt torkväder.

För att återvända till dagens tema så skriver Institutet för språk och folkminnen på sin hemsida att dagjämning heter equinox på latin. Det har man lånat in i engelskan där höstdagjämning heter autumnal equinox eller vanligare autumnal point. Det sägs ofta att dag och natt är lika långa denna dag, men gryning och skymning gör att den mörka delen av dygnet är längre än den ljusa. Efter höstdagjämningen blir dagarna allt kortare tills vintersolståndet inträffar i december, då allt vänder.

Från läsfronten ...

Vad fastnade jag för efter Roslund? Jo, Paul Frigyes Guilloutinen, en biografi om Jan Guillou. Frigyes säger i förordet till den här pocketupplagan att han vill förstå "fenomenet Guillou". Jag förstår att Guillou inte gillade allt när han fick läsa manus, det är väl ingen som vill få sitt ego punkterat, men att gå så långt som att skrämma Norstedts till beslutet att inte ge ut boken tycker jag verkar överdrivet, trots att det fanns vissa smärre sakfel. Men skriva romaner kan han, Guillou alltså) även om det ibland känns lite mästrande.

För övrigt ...

följer jag utvecklingen av coronaläget i England. Jag längtar så efter mina barnbarn.


Dagens citat 😉

Livet är inget för amatörer (August Strindberg)