Anna-Majs blogg

"Det där jag skulle göra i köket var nog inte nåt viktigt ....

Jag tror jag försöker mig på ett litet diktprojekt även den här månaden men det blir säkert lite svårare att hitta dikter som heter oktober eller har oktober i titeln. Vi får se. Något ska man väl som "70-plussare i skymundan" ägna sig åt.

Det börjar i alla fall bra med Oktober av Matts Rying:

     Oktober: en rönnbärsröd vandrare
     i skogens bryn. En eka
     som svävar frostvit över sjön.
     Solen ryker sträv i vindgrå säven.
     Violetta avskedsfåglar, dunkelbruna
                  sinnen.
     Och nejden förtorftigas, knäpper
                  händerna
     och läser sin gamla vissna bibel:
                  fåfänglighet -
     Men stark och frisk som järnet
     är denna syn!

Så är vi då inne i årets längsta månad eftersom vi får en extra timme när vi går tillbaka till s.k. normaltid så småningom. Och det är också en riktig matmånad om man ska tro Ica.se/buffe: Vegetariska världsdagen 1/10, Kanelbullens dag 4/10, Gräddtårtans dag 4/10, Äggets dag 9/10, Grötens dag 10/10, Äpplemustens dag 11/10, Räkmackans dag 14/10, Grynkorvens dag 15/10, Fetaostens dag 15/10, Måltidens dag 15/10, Chokladmuffisens dag 18/10, Hackkorvens dag 24/10, Världspastadagen 25/10, Potatisens dag 26/10. Inget för mig. Själv "firar" jag, idag Internationella dagen för äldre, instiftad av Förenta nationerna, Jag säger som Stig Johansson: "Alla dessa dagar som kom och gick, inte visste jag att det var livet." Eller varför inte skapa en alldeles egen dag, Stora slapparedagen? Det tycks i alla fall Vittass ha anammat. Se bild:

Från läsfronten ...

Kanske har jag blivit känsligare med åren, annars har skönlitteratur som skildrar familjerelationer blivit svartare. Det här är tredje boken på kort tid som jag inte klarar av, Testamente av Nina Wähä. Och recensionerna var lockande: ... bred och underhållande roman med en närmast gränslös berättarglädje" (Sydsvenskan), "... medryckande bladvändare" (Aftonbladet), "...jag gläfser av förtjusning redan på första sidan" (Sveriges Radio). Det är tydligen något jag inte förstår men jag tänker på vad Klas Östergren sa i ett samtal på bokmässan: Varför måste man förstå allt? 

Jag går i stället raskt över till Evelyn Waughs En förlorad värld, en skildring av den privilegierade aristokratin i mellankrigstidens England. Ofarligt! Ni får gärna tycka att jag gör som strutsen. (Illustrerad vetenskap säger emellertid att det där med att strutsen ständigt sticker huvudet i sanden bara är en fabel som inte har något med verklighetens strutsar att göra. Skulle det stämma skulle strutsar snabbt bli lätta byten för de stora rovdjuren på Afrikas savanner.)

För övrigt ...

hoppas jag ni alla får en bra inledning på oktober månad


Dagens citat 😉

Dagarna kommer en och en, inte i buntar
(Finskt ordspråk)