"Det där jag skulle göra i köket var nog inte nåt viktigt ....
Från läsfronten ...
Kanske har jag blivit känsligare med åren, annars har skönlitteratur som skildrar familjerelationer blivit svartare. Det här är tredje boken på kort tid som jag inte klarar av, Testamente av Nina Wähä. Och recensionerna var lockande: ... bred och underhållande roman med en närmast gränslös berättarglädje" (Sydsvenskan), "... medryckande bladvändare" (Aftonbladet), "...jag gläfser av förtjusning redan på första sidan" (Sveriges Radio). Det är tydligen något jag inte förstår men jag tänker på vad Klas Östergren sa i ett samtal på bokmässan: Varför måste man förstå allt?
Jag går i stället raskt över till Evelyn Waughs En förlorad värld, en skildring av den privilegierade aristokratin i mellankrigstidens England. Ofarligt! Ni får gärna tycka att jag gör som strutsen. (Illustrerad vetenskap säger emellertid att det där med att strutsen ständigt sticker huvudet i sanden bara är en fabel som inte har något med verklighetens strutsar att göra. Skulle det stämma skulle strutsar snabbt bli lätta byten för de stora rovdjuren på Afrikas savanner.)
För övrigt ...
hoppas jag ni alla får en bra inledning på oktober månad
Dagens citat 😉
Dagarna kommer en och en, inte i buntar
(Finskt ordspråk)