Sköna söndag ...
DU OCH JAG OCH VÄRLDEN
Fråga inte vem du är och vem jag är
och varför allt är.
Låt professorerna utreda,
de har betalt.
Ställ hushållsvågen på bordet
och låt verkligheten väga sig själv.
Sätt på dig kappan.
Släck ljuset i tamburen.
Stäng dörren.
Låt de döda balsamera de döda.
Här går vi nu.
Den som har de vita gummistövlarna
är du.
Den som har de svarta gummistövlarna
är jag.
Och regnet som faller över oss båda
är regnet.
Den här dikten av Werner Aspenström har jag hämtat ur min "guldgruva", Århundradets ordmusik, en antologi sammanställd av Göran Hassler. Hassler skriver att ingen kan som Aspenström "framställa det enkla och vardagsnära som det enda riktigt viktiga. Det är den djupa livsvisdom som han delar med Christopher Robin och Nalle Puh: att lita på sina egna sinnen, sina egna känslor och på sitt eget förnuft".
Jag kan inte förklara men den här dikten tangerar tankar som kommer fram i Westös bok Tritonus. Den här boken hade varit en passande underlag till en bra diskussion med den seniorgrupp som jag bl.a. jobbade med på folkhögskolan i Vimmerby.
Den här gruppen av vetgiriga 65-plussare hade jag många trevliga stunder med. Jag kan sakna dem fortfarande. Särskilt roligt hade vi när vi pratade språkfrågor. Då hade det varit bra att ha en annan ny bok att inspireras av, Sara Lövestams Handbok för språkpoliser. Att språkfrågor och grammatik kan vara så roligt! En av kulturredaktörerna i Icakuriren, Oskar Ekman, berättade för ett par nummer sedan att hans icke-bokläsande 16-åring hade fastnat en hel kväll i ett recensionsexemplar som låg framme och därefter utsatt pappan för korsförhör. Det måste vara ett gott betyg åt Sara Lövestam.
Från läsfronten ...
kan rapporteras att jag senare idag ska ta mig an Jonas Jonassons nya bok Hämnden är ljuv AB. Återkommer om den.
För övrigt
önskar jag er en trevlig fortsättning på söndagen. Här skiner solen (emellanåt).
Dagens citat 😉
Av språket fordras rätt och slätt att det bär fram
det man menar (Konfucius)