Corona och Trump - det handlar mest om det i nyhetsapparna. Trump lämnar jag därhän men coronaoron blir alltmer påträngande. Även lyriken speglar pandemin men jag har undvikit att använda någon dikt på det temat. Men idag gör jag ett undantag för av en slump hamnade jag hos Magasin Opulens - Sveriges dagliga kulturmagasin och under LYRIK läser jag följande rader: Livet har inte varit sig likt under denna märkliga vår. Vår gröna planet "förlorade plötsligt fotfästet" och förvandlades till "Ännu ett Aniara". Och så   är  titeln på Charlotte Thérèse Björnströms dikt:

     Hela planeten
     förlorade
     plötsligt
     fotfästet
     tryggheten
     allt som fanns
     att hålla sig i
     förvandlades
     i ett trollslag
     till ett ödsligt
     framrusande
     rymdskepp
     utslungat
     i universum
     till en ny sorts
     diktatur,
     där miljontals
     isolerade
     kontrollerade
     människoöar
     famlade efter
     en fri ny jord.

Från läsfronten ...

Dikten ger en bra bild av den värld vi lever i, ibland känner man sig väldigt liten i all röran runt omkring. En rolig bok kan göra oss lite gladare, som t.ex. den  jag nämnde i går, Jonas Jonassons Hämnden är ljuv AB. En rent galen halsbrytande skröna, uppfriskande skruvat alltihop.

För övrigt ...

har jag av Caroline Andersson, som skriver härliga krönikor i Oskarshamns-Nytt,  lärt mig vad det heter, som jag lider av när jag sitter där med fingrarna på tangenterna och förgäves försöker komma på vad jag ska skriva: kreativ förstoppning! (Undrar vad det heter på medicinskt latin?)

Dagens citat 😉

Stoppa världen - jag vill hoppa av (Anthony Newly)