Anna-Majs blogg

"Vi läxar upp samtiden i stort och smått. Både med och mot bättre vetande, men alltid med besserwisser-näsan svagt lutad uppåt och med ett pekfinger diskret viftande i ögonhöjd."

Så beskriver Dodeka sin poesisvit som heter 12 örfilar. Här kommer dikt nr sex:

     ALDRIG NÖJD
     En del blir aldrig nöjda

     Där på den yttersta dagen
     när vi andra sitter med huvudena böjda
     En massa hulkande och nervösa döda

     Då har någon mage att kräva ny förhandling
     och bättre lön för all sin möda

Nej, det är inte lätt att vara alla till lags. I gårdagens Icakuriren fanns en insändare från en kvinna som verkligen inte var nöjd med sin tidning. Jag kunde inte låta bli att skratta. "Det är inte bara pappret som blivit sämre. Innehållet i Icakuriren har sjunkit, korrekturläsningen har sjunkit, det mesta har sjunkit ...". Chefredaktörens vänliga svar avslutades: Men smaken är ju olika, och tur är det! 

Men det är roligt när man helt omedvetet  gläder sina medmänniskor. Är det fler än jag som råkar ut för automatkorrigeringens små hyss. Jag försöker komma ihåg att kolla innan jag trycker på skickaknappen för att det inte ska bli helt galet  men ibland missar jag. Som när jag skickade en grattishälsning till Leni häromdagen och det råkade bli Grattis Lenin! Leni tog det med humor och skickade ett hjärta tillbaka och skrev: Det är väl mig du menar?

Från läsfronten ...

är det Ann Rosmans Marvatten som fortfarande gäller. Den är bra, lagom spännande. Sen tycker jag om när två tidsskeden växlar och flätas ihop, som i detta fall andra halvan av 1800-talet och nutid. 

För övrigt ...

känner jag att det börjar bli dags för frukost. Det har gått fyra timmar sedan Vittass och jag intog morgonkaffe resp. torrfoder med en aning mjölk.


Dagens citat 😉

Historien kommer vara snäll mot mig för jag tänker skriva den
(Winston Churchill)