Anna-Majs blogg

Gott och blandat

Visst är jag stilig?

En mellandagsdikt av Alf Henrikson från DN 1957-12-27: Stilleben

     Granen barrar i vrån så smått
     och skinkan har mist sitt behag.
     Redan har nästan en vecka gått
     från årets mörkaste dag.

     Här är kimmerernas land och stad,
     varom hos Homeros det står.
     Här får man verkligen vara glad
     åt varenda solglimt man får.

     Men nu är den svåraste tiden slut
     då vårt sinne av mörkret beträngs.
     Låtom oss prisa varenda minut
     med vilken dagen förlängs.

     När stearinet har brunnit ner
     så tar kölden med landet itu.
     Då räknar vi inte minuterna mer.
     Låtom oss göra det nu.

*****

Nån köld har inte tagit landet i besittning utan det är allt annat än vintrigt - regnigt och grått och plusgrader. Visserligen säger en del hurtbullar att det inte finns något dåligt väder utan det är bara att klä sig på "rätt" sätt, men det finns gränser. Motion för hjärnan, dvs läsning, är inte heller att förakta. 

Jag har tagit mig an en riktig tegelsten - 5 cm tjock - men det beror på att jag inte var tillräckligt uppmärksam vid beställningen utan tryckte för en storstilad upplaga. Fysiskt tung läsning och bokstöd i knät är ett måste men behagligt med "grova" ord. (Hon sa ju så tanten som ville ha en storstilt psalmbok).

Vad det är jag läser? Jo, The law of innocence av Michael Connelly. Den handlar om "Lincoln-advokaten" Mickey Haller, men hans halvbror Harry Bosch, som är huvudperson i de av Connellys böcker jag egentligen gillar bäst, figurerar på ett hörn.


Citatet 😉

Slumpen är det enda riktigt pålitliga här i tillvaron.
Den gör sig aldrig besvär i onödan (Det omöjliga alfabetet - S av Bengt Berg och Harry Waldman)