Ingen kunde skriva vinterdikter som Erik Axel Karlfeldt. Kanske ska vi följa uppmaningen i de första stroferna av Vintervila ur samlingen Flora och Bellona (1918):
Nu bommom vår port och stängom vår grind
för vintervinden som rycker,
och glädjom vårt hjärta och värmom vår kind
med skämtan och kryddade drycker.
Bjud hjonen att komma! Nu kvinna och man
må hvila från hjordar och slagor
och sitta i stillhet och le mot hvarann
vid skogarnas dånande sagor.
Jag sträckt mig till ro på björnens hud
vid foten av lågande härden;
du kommer och går och ger mig små bud
från fönstret och livet och världen.
.....
Det har börjat snöa igen. Inget väder för en katt att vara ute i, sa Vittass och placerade sig i min obäddade säng och hoppas på att dammsugaren inte ska användas mer idag. Nej, det är lugnt, det är bara köksgolvet kvar att våttorka, och det är stillsam, kattvänlig sysselsättning.
I alla fall ingen risk att bli insnöad inomhus med böcker och SVT Play, utomhus är det lite mer tveksamt.
Citatet
”Då och då snubblar människorna över en sanning, men de flesta reser sig upp och skyndar vidare som om ingenting hade hänt.”
(Winston Churchill)