Anna-Majs blogg

Gott och blandat

Katt som katt ...

Eftersom jag har katt som tema just nu och då den 22 januari är Sankt Vincents dag passar ovanstående bild perfekt.  Dessutom är vinet gott.

Sankt Vincent var som de flesta helgon en martyr från mycket tidig kristendom under religionsförföljerser nånstans kring år 304. Vincent av Zaragoza var en spansk diakon och trots omfattande tortyr vägrade han att uppge sin tro. Det berättas att det var nästan omöjligt att avrätta honom, och möjligen är det därför som vinodlarna valde honom, som en sinnebild för vinrankans oerhörda livskraft. (Källa: sverigesradio.se)

En av myterna kring den helige Vincent av Zaragoza är att han stannade till vid en vingård för att prata med odlarna, och under tiden passade hans åsna på att mumsa i sig av de unga skotten på plantorna. Nästa år blev skörden så mycket bättre! Helgonets åsna hade uppfunnit beskärningen!

Det är spännande med myter. En myt som inte handlar om vin men väl om ett annat njutningsmedel, kaffe, berättar om den etiopiske herden Kaldi som upptäckte kaffebärets uppiggande effekter. Egentligen var det hans getter, som blev pigga av att ha ätit av bären och fick Kaldi att prova och han förde den här upptäckten vidare till ett kloster där munkarna med ens blev piggare och lättare kunde hålla sig vakna under de långa gudstjänsterna. Men något helgon blev Kaldi inte!

Men nu återgår jag till kattemat. Dagens kattdikt, hämtad ur antologin Katten i svensk poesi, är av Maria Wine (från samlingen Skärvor av pärlemor, 1969):

     TVÅ KATTER SATT VÄNSKAPLIGT

     Två katter satt väönskapligt på var sin sida om en liten vattenpuss
     i vilken månen droppade sitt mjölkvita ljus,
     Den ena katten var svart, den andra katten var ännu svartare.
     Den ena katten hade gröna ögon, lysande som smaragdstenar,
     den andra katten hade inte gröna ögon utan gula: de lyste
     som blickstilla lyktor.

     Katten med de gröna ögonen hade vita tassar som om den
     just vadat i snö, på nosen fanns också en liten vit fläck, likt en 
     gräddklick som den inte hunnit slicka i sig, men den andra
     katten var helt svart som en oupplyst natt.
     Då och då stack katterna ut var sin ljusröd tunga för att lapa i
     sig månmjölksvattnet, efteråt var vattenytan länge rynkig som
     en irriterad panna.

     Ett moln gick framför månen: vattenpussen blev svart som tjära.
     Katterna sköt rygg, genast havande med stridslust stirrade de
     med lågande ögon på varann: Kanske de båda misstänkte den
     andra för att ha druckit ur månmjölken.
     Om molnen inte snart går förbi månen kommer vattenpölen
     att bli röd av katternas blod, tänkte jag och smög mig bort
     som en tredje ljudlös katt, rädd att genom något ljud utlösa
     tystnadens spända fjäder.

*****


Kattcitatet

Det finns en skönhet som inte går att beskriva,
Den sortens skönhet som katter besitter (Louis Nucéra)