Anna-Majs blogg

Gott och blandat

Vi fortsätter på temat katter i poesin och idag handlar det om Edith Södergran (1892-1923), en av de första modernisterna inom svenskspråkig litteratur. Hon debuterade 1916 och hann ge ut fyra diktsamlingar. Hon dog ung och hann inte uppleva den uppskattning och berömmelse hennes poesi senare vann runtom i världen.

Katter spelade en stor roll för Edith Södergran i hennes skapande både som poet och fotograf. Katter var favoritmotivet. I Katten i svensk poesi kan man läsa om att när den finska staten skulle hedra Södergrans minne i skaldinnans hemort Raivola, så skedde det med en staty av en katt, men den hedersbevisningen föll inte alla Raivolabor eller Södergranbeundrare i smaken. Bengt Berg skrev i en minnesdikt Edith Södergran bor inte här längre: hon finns där inte längre, men "en ensam katt hukar iväg mellan vintern/ och soptunnan".

I den postumt (1925) utgivna diktsamlingen Landet som icke är finns dikten Det finnes ingen som har tid i världen:

     Det finns ingen som har tid i världen
     än Gud allena.
     Och därför komma alla blommor till honom
     och den sista bland blommor
     Förgätmigejen ber honom om högre glans
     i sina blå ögon
     och myran ber honom om större kraft
     att fatta strået.
     Och bina be honom om starkare segersång
     bland purpurröda rosor.
     Och Gud är med i alla sammanhang.
     När gumman oväntat mötte sin katt vid brunnen
     och katten sin matmor.
     Det var en stor glädje för dem båda
     men allrastörst var den att Gud hade fört dem samman
     och velat dem denna underbara vänskap
     i fjorton är.

*****


Kattcitatet

Om man umgås med katter riskerar man inget annat
än att berikas (Colette)