Kaffe och poesi - kan det vara nåt? Och lite ur denna ädla drycks historia? Bilder är inget problem men kanske dikter men vi får se vart det leder. 

En storstilad inledning bjuder Tomas Tranströmer på, Espresso, ur diktsamlingen Den halvfärdiga himlen (1962):

    Det svarta kaffet på uteserveringen
    med stolar och bord granna som insekter.

    Det är dyrbara uppfångade droppar
    fyllda med samma styrka som Ja och Nej

    Det bärs fram ur dunkla kaféer
    och ser in i solen utan att blinka:

    I dagsljuset en punkt av välgörande svart
   som snabbt flyter ut i en blek gäst.

    Det liknar dropparna av svart djupsinne
    som ibland fångas upp av själen,

    som ger en välgörande stöt: Gå!
    Inspiration att öppna ögonen

*****

Det gick åt en extra kopp att komma igång idag och samtidigt sända en tacksamhetens tanke till Karl XII som lär ha bidragit till att kaffet blev en populär dryck. Från skolans historieundervisning kommer vi ihåg att denne kung tillbragte lång tid i Bender i Osmanska riket och blev förtjust i kaffe (till skillnad från friherre Clas Rålamb, som vid ett besök i Konstantinopel 1657 blev bjuden på en kopp kaffe och skrev att "det eljest är illa smakande, lijka som det wore lag af stekte Erter". Kungen tog i alla fall med sig en turkisk kaffekokare hem till Sverige och det var via hovet och högre tjänstemän som bruket att dricka kaffe spred sig. Kaffe var dyrt och kunde bara köpas på apotek. Att dricka kaffe blev en statusmarkör bland bättre bemedlade. Det var först under 1800-talet som priset blev överkomligt och nådde ut till en bredare befolkning.

*****

Fortsätter varva Lydia Sandgren och Emelie Schepp för att hålla blodtrycket något så när stabiliserat.

Och om ni inte hade möjlighet att lyssna till Sara Lövestams digitala föreläsning i går så kan ni gå in på Hultsfreds biblioteks fb-sida.  Jag garanterar att ni får en rolig timme.

Citatet

God morgen, du varme kaffe! Det dufter av deg til mine sanser
(Bjørnstjerne Bjørnson)