Anna-Majs blogg

Gott och blandat

När jag ser bilden ovan så tänker jag på den gamle läraren som sa: "Om det blir en bra dag? Det beror på om kopieringsmaskinen fungerar." Och jag kan tillägga "om bloggredigeringen fungerar" - och det gör den. Problemetigår berodde INTE på mig, vill bara ha det sagt.

*****

Back to basic! 

Idag kör jag det näst sista avsnittet på historien om kaffe (i alla fall för den här gången).

I Sverige fick inte kaffehusen den politiska betydelse som de hade i andra länder och en av orsakerna var att myndigheterna satte käppar i hjulet med diverse förordningar och rena kaffeförbud under 1700- och 1800-talen. Under förbudstiderna fick fiskaler och uppsyningsmän i uppgift att kontrollera att lagen efterlevdes och även i hemmen ingrep "kaffepoliserna".Det första totalförbudet mot kaffe infördes 1756 och genomdrevs av bönderna i riksdagen som hämnd för att de högre stånden, på grund av rådande spannmålsbrist, hade tagit ifrån dom rätten till fri husbehovsbränning. Ytterliga fyra gånger blev det kaffeförbud, det sista 1817-23. Restriktionerna gällde också andra importerade "lyxvaror" som choklad, vin och exklusiva tyger och det hade en handelspolitisk orsak. Man ville gynna konsumtion av inhemska varor och det var inte bra att alltför mycket pengar försvann ut ur landet genom import av "onödiga" utländska produkter.  

Kaffehusen var till en början männens privilegium (som så mycket annat). Hur var det med kvinnornas förhållande till  kaffet? Det får ni veta i morgon.  (Forts. följer)

*****

Vintern fortsätter i oförminskad skala och det snöar just nu lite lätt och termometern visar ca 6 minus. Ja, ja, det är ju bara februari ...

Dagens kaffedikt hämtar jag från sajten jag nämnde igår, All Poetry. Den är skriven av signaturen The plain observer och har titeln A cup of coffee och ni får den engelska originalversionen. Mörk men tankeväckande ...

    I'm sitting here alone
    and thinking where
    is all this going...
    Spinning a cup of coffee
    in my hands, and slowly
    navigating through
    this sea of worries
    in my head.
    Looking at
    the newspapers in
    front of me.
    I'm affraid to open them.
    Those letters are
    only describing
    our tragedies

    It is too much.
    So I close my eyes,
    and I search in my mind...
    For a pieces of time
    when colors were there.
    Now there are only two left.
    Black and grey.
    Terrifying.
    I take the last sip
    from that cup.
    Coffee still tastes good.
    But everything else is not.
    I push myself to stand up.
    Going towards the doors.
    Outside
    World of pain is waiting.
    It's still spinning.
    Somehow.
    But it doesn't look good.

    We messed up something.
    Badly.

Ibland får man lust att som clownen Lilleman ropa: "Stoppa världen - jag vill hoppa av!"

*****

Citatet

"Men kaffe och bullar gör mig glad" (Tage Danielsson i revyn "Lådan" 1966-67) om hur han tröstade sig när världen kändes alltför hemsk.)