I morse förstod jag att det var väldigt kallt, innan jag hade kastat en blick på termometern - Vittass vände i dörren! Minus 16 men Målilla var visst värre. Huva!

Varsågoda, en passande vinterdikt av Bengt Cidden Andersson: I minnets backe

     En backe med snö.
     Några barn
     med kartongbitar
     som de ska flyga
     till månen på.

     Jag känner min barndoms
     fartilningar i magen
     lyckoruset när jag rundade månen
     och på hemvägen
     körde rakt igenom
     ett stjärnfall.

     När jag kom hem ljög jag
     och sa
     jag har bara varit vid bron
     och vänt.

     Att min blå toppluva
     ligger i diket bakom månen
     är inget att prata om.

*****

Jag måste erkänna att jag var lite tveksam till Lydia Sandgrens Samlade verk när jag först läste om den. Och det tog ett tag innan jag kom in i den och jag tog en bit i taget och stack emellan med lite annat. Men snart var jag fast och nu har jag bara ca 100 sidor kvar (av sammanlagt knappt 700) och det är så härlig läsning. (Tyvärr är det ovanligt mycket slarvfel av olika slag och det stör lite. Det är någon läsare före mig som (med blyerts) har rättat en del men gav tydligen upp så småningom.) Men för att gå tillbaka till innehållet så kom jag ganska omgående att tänka på två killar från gymnasiet i början av 90-talet som påminner mycket om Gustav och Martin, två huvudpersoner i boken.  Men vad det har blivit av verklighetens gymnasister har jag ingen aning om.

*****

I tio dagar framåt blir det citat ur Michael Augustins Om dikter ur den lilla häftet Till flaskpostens mottagare, som jag skrivit om tidigare:

*****

Dikter
skrivs inte,
dikter
äger rum.

*****