Anna-Majs blogg

Gott och blandat

"Läsande flicka" (1828) av Gustav Adolph Hennig

Alberto Manguel, född 1948 i Buenos Aires är en argentinsk, kanadensisk, fransk författare och essäist. Manguel växte upp i Israel, där hans far var ambassadör. När han sedan flyttade hem till Argentina arbetade han extra i en bokhandel, där han kom i kontakt med författaren Jorge Luis Borges som på grund av sin blindhet behövde hjälp med högläsning, något som Manguel skildrat i boken Dagar med Borges. 1982 flyttade Manguel till Toronto och blev kanadensisk medborgare, senare flyttade han till södra Frankrike, där han bodde i 15 år. År 2017 blev han utnämnd till chef för Argentinas Nationalbibliotek, och han flyttade då tillbaka till Buenos Aires.

"En dagkom Jorge Luis Borges in [i bokhandeln] i sällskap med sin åttioåttaåriga mor. Han var berömd, men jag hade bara läst några få dikter och noveller av honom och var inte odelat imponerad. Han var nästan helt blind men vägrade ändå att gå med käpp och han strök med handen över hyllorna som om fingrarna kunde se titlarna. ... Just när han skulle gå frågade han om jag var upptagen på kvällarna. Han behövde någon som läste för honom (det sade han mycket ursäktande) eftersom hans mor blev fort trött nu för tiden. Jag lovade att komma. I två år framåt läste jag för Borges ..." (En historia om läsning, s. 24)

Alberto Manguel tar oss med på en resa genom läsandets märkliga och lidelsefyllda historia. En historia som sträcker sig över 6000 år. Det blir en färd med många stopp, omvägar och avstickare. Det är som en äventyrsroman  om bibliotek och bokskatter, om tillåten och förbjuden läsning, om boktjuvar och bokbrännare och om egendomliga läsmaskiner. (Boktugg.se)

Visste ni t.ex. att det här med högläsning startade i mitten av 1800-talet på cigarrfabriker på Kuba. Cigarrmakaren och poeten Saturnino Martinez startade en tidning för cigarrarbetare, La Aurora,  som förutom politiska nyheter även skulle innehålla artiklar om vetenskap, litteratur, dikter och noveller. Eftersom analfebetismen var myckjet utbredd så förstod Martinez att det måste finnas en uppläsare på arbetsplatserna för att innehållet skulle bli tillgängligt. En av arbetarna utsågs till högläsare och avlönades ur arbetskamraternas egna fickor. Myndigheterna försökte förbjuda verksamheten men den fortsatte i hemlighet. Arbetare som emigrerade till USA tog med sig traditionen.

Arbetarna valde själva vad de ville höra. En favorit var Greven av Monte Cristo och det ledde till att några arbetare skrev till författaren några innan dennes död 1870 och bad om tillstånd att få låna hjältens namn till en cigarrsort. Det gick Dumas med på. (En bok om läsning, s. 112-114)

*****

Det räcker inte att bara ta till vara  mängden av alla dessa böcker och all denna lärdom. Vi behöver ett system för att kunna hitta en bok vi söker men det ska jag absolut inte gå in på för det är en hel vetenskap i sig. Den galliske poeten Decimus Magnus Ausonius (310 - ca 395 e.Kr) skrev så här i dikten Opuscules (Små skrifter):

     Böcker i mängd har du köpt, du musernas älskare.
     Hyllor tror du betyder att nu lärdomens höjder du nått.
     Om du idag köper felor och plektron och lyra tillika,
     tror du att följande dag tonernas rike blir ditt?

*****

I morgon ska jag skriva om en annan härlig bok, Exlibris: en vanlig läsares bekännelser av Anne Fadiman. Boken är just nu försvunnen ur hyllan (mystik?) jag som har ett så bra system!. Den kan inte vara så långt borta.