Anna-Majs blogg

Gott och blandat

Några visdomsord av den spanske nobelpristagaren i litteratur 1989,
Camilo José Cela:

   
  En bok växer som ett levande väsen
     och som den har lust,
     men den dör inte vid den sista punkten,
     eftersom den har sin fortsättning
     hos läsaren

*****
När man ser ordet "essä" så går tanken troligen till någonting väldigt lärt och högtravande, (à la Horace Engdahl) men så behöver det inte vara. Anne Fadiman kallar innehållet i sin Exlibris (1998) för essäer men redan undertiteln En vanlig läsares bekännelser pekar mot något lättsammare. Med en stor dos humor berättar Fadiman om sin "patologiskt" litterära familj och den delikata proceduren att så att säga gifta ihop två boksamlingar till en. För att inte tala om den svåraste uppgiften av alla: att sortera dubletterna och bestämma vilken som ska sparas. Det är onekligen så att man kan fatta "kärlek" till ett visst pocketexemplar som bär spår av att vara läst om och om igen och då duger det inte med ett fräscht inbundet exemplar, eller hur? (Jag har en sådan sönderläst pocket: Billiard um halb zehn av Heinrich Böll.)

En essä handlar om William E. Gladstone, Storbritanniens premiärminister under fyra perioder på 1800-talet, som strax före sin död 1898 lät uppföra herrgården St Deiniols för sina 30 000 böcker men honom ska jag berätta om i morgon.

På ett annat ställe i boken skriver Anne Fadiman om detta med felstavningar i böcker och andra skriftsammanhang. Där känner jag igen mig. Jag brukar gnälla över att det inte verkar finnas någon korrekturläsning numera.

En otroligt underhållande och framför allt rolig bok i hanterbart format, drygt 110 sidor och utgiven av En bok för alla. Vad många intressanta böcker som har kommit därifrån!

*****

Nu dags för lunch alldeles strax.

Dagens provianteringsresa till centralorten resulterade i, förutom fyllda matkassar,  även i fem böcker (reaböcker från Bokus + bibliotekslån). Inga sysselsättningsproblem i eftermiddag alltså.

Vi hörs i morgon!