Anna-Majs blogg

Gott och blandat

Theodor Kallifatides senaste: Kärlek och främlingskap

Theodor Kallifatides kom till Sverige från Grekland på 60-talet och lärde sig svenska genom att läsa Strindberg. 55 år senare är Theodor Kallifatides filosof och en av våra främsta och mest produktiva författare. Han har skrivit ett trettiotal skönlitterära verk, vunnit en rad priser och varit ordförande för svenska PEN. 1969, bara några år efter att han kom till Sverige, gav han ut sin första bok: diktsamlingen Minnet i exil. Sedan dess har han fortsatt att utforska språket, dess möjligheter och begränsningar. Han har översatt sina egna verk liksom andras till grekiska och har jobbat som lärare i praktisk filosofi vid Stockholms universitet. Han  berättade i en radiointervju för några år sedan  om glädjen han kände när han började studera i Sverige, något han förnekats i Grekland. "Jag var så lycklig av att vakna på morgonen och veta att jag hade en dag av plugg framför mig. Jag var så lycklig att jag ibland grät. Det berodde såklart på att jag hade blivit förnekad denna möjlighet i mitt land." (SelmaStories)

Utöver språket handlar hans romaner oftast om passion, utanförskap, integration och framför allt om en stor ensamhet, om att inte höra till.  Han är orolig för den främlingsfientlighet som brer ut sig i Sverige idag. På en fråga i GP nyligen säger han så här på frågan om han ser någon skillnad på 1960-talet och idag: "... den största skillnaden är att det inte fanns någon aktiv främlingsfientlighet när jag kom hit. I värsta fall fanns det en påfrestande likgiltighet. Man blev inte sedd – med modernare termer. Men det var inga baracker som sattes i brand." 

Berättelsen om Christo som lämnar sina föräldrar i Aten och kommer till Stockholm på 60-talet har  mycket gemensamt med Kallifatides egna upplevelser som han beskriver  i boken Utlänningar från 1970 där vi får följa  några grekiska invandrares möte med Sverige - på arbetsplatser, kaféer och gator. Skarpt och uppriktigt skildrar Theodor Kallifatides konfrontationen med myndighteterna och med likgiltigheten, men också med kärleken.

I början på 70-talet besökte Kallifatides biblioteket i Hultsfred, som då fortfarande låg under Lindblomshallen och berättade om sina erfarenheter. Det fanns vid den tiden ganska många greker i Hultsfred och jag vet att jag fick hjälp med en inbjudan på grekiska som vi spred på arbetsplatser.  Några personer kom men några vågade inte, fick vi höra senare, för de var oroliga på grund av den politiska situationen i det forna hemlandet.

*****

Som avslutning en vacker dikt av Bertil Pettersson, Stilla platser (Brunnen som är du, 1978)

     Det finns stilla platser i världen,
     oaser av tystnad
     inne i det eviga bruset,
     som det finns motsägelsefulla
     tysta minuter, fyllda av liv
     mitt i tidens brusande evighet.

     I det sorlande blodet,
     i den viskande andningen,
     i hjärtats dämpade slag,
     djupt i människan
     finns stilla platser, tysta rum
     för kärlek.