Vårdagjämningen har passerat och så här skaldar Alf Henrikson under rubriken "mars" i boken Världen enligt Alf:
Dagarna börjar bli längre, det är tydligt att året
har vänt.
Tänk, det enda som aldrig blir gammalt är sådant
som alltid har hänt.
Det enda som aldrig känns tjatigt är sådant
man alltid har känt.
*****
För drygt ett år sedan började Bengt Berg skriva det som i höstas blev till boken Dag för dag. Texter från en särskild tid. Här varvas egna dikter och små betraktelser över stort och smått med nedslag i andra tänkares och diktares världar och verk.
Idag är det Världspoesidagen minsann och den 21 mars förra året skrev Bengt Berg att han dagen till ära hade översatt en purfärsk dikt av den norske poeten Helge Torvund, Allt står på noll. En extra dikt idag alltså men är det Världspoesidag så är det:
En av dessa välsignade morgnar
Som äger en stor frid
och där "tystnaden är högre än ljud"
som Gösta Ågren skriver,
Man måste hålla fast vid det som finns
av hållpunkt och rutiner,
det som jordar oss och lugnar ner oss.
Jag klipper upp en ny påse bryggkaffe
och drar djupt in doften av
jord, växande, brända Arabica-bönor.
Tänker på dem som har skördat
dessa bönor på tusen meters höjd.
Det har inte använts bekämpningsmedel eller
konstgödsel. Mitt i natten väcktes jag
upprepade gånger av något som kunde
påminna om skott från ett salongsgevär.
Jag räknade till fyra skott och blev orolig.
Nu är det overkligt stilla både här inne
och där ute. Termometern står på noll.
Allt står på noll. Trycket från
rädslan i media är starkt och ihållande.
Men jag har mina stunder här
där jag odlar det som är som förr.
Och jag märker att jag har börjat längta
efter vårens hemliga melodi,
när jag, som Ågren, kan se:
"en plöjare öppna jorden
för ett nytt år."
(Den i dikten nämnde finlandssvenske poeten, regissören och översättaren Gösta Ågren,får jag nog anledning att återkomma till en annan gång.)
Ha en fortsatt fin söndag och Allan råder de som tänkt ta en promenad att ta på långkalsongerna. Solen skiner men blåsten är isigt kall.