Som jag tidigare nämnt så började Bengt Berg för ungefär ett år sedan skriva ner sina, som han säger, "flyktiga infall och  tankar" från sin utpost på landet när pandemin slog till. Boken heter Dag för dag. Texter från en särskild tid och att det varit och fortfarande är en synnerligen särskild tid kan vi nog vara överens om.

Dikten nedan skrevs en dag i april förra åre . Nu har ett år gått och det är bara ett par dagar kvar till april 2021 ... Den är fortfarande aktuell:

     Det verkar vara en försiktig aprilmorgon,
     som en rekommendation från högre ort.

     Sälg och vide. vitsippskyla och ett svävande
     eklöv över fjolårsgräset och den murkna stocken

     på väg in i upphörandet. Tranorna fyrar av sin
     osmorda gångjärnsfanfar när de samlat nog

     med luft för att lyfta. De lyfter och får överblick,
     men vad de ser får vi aldrig veta.

     Förr var närheten eftersträvansvärd, nu är det
     avstånd som gäller. Inga problem tänker vi

     som levat våra liv i marginalen väldigt länge.
     Skalan lyder 1:1000, vilket betyder att

     2 m på Medborgarplatsen motsvarar 2 km
     här i det istadiga inre stödområdet.

     Vi är förskonade från buss- och T-baneträngsel
     liksom från solgassande uteserveringar;

     om vi råkar möta någon enslig varelse
     på skogspromenaden vrålar vi JACK POT

     så jublande högt att rotvältan tappar
     taget och därmed var den smittorisken

     eliminerad. Vår framtidsoptimism går
     inte att ta miste på: Plasten räddar

     mänskligheten från coronafontänen
     samtidigt som den bäddar för klimat-

     kraschen i nästa fas. Eller som det står
     i bakändan på de indiska bussarna:

     BLOW THE HORN! KEEP DISTANCE!

*****