Anna-Majs blogg

Gott och blandat

”Flitigt läsa gör dig klok, därför läs varenda bok! Det var ju så han sa, Falstaff, Fakir.  Nja, varenda bok är väl att ta i förstås men så mycket man orkar. Och i den form som passar en själv. Att lyssna är också att läsa fast jag vet att inte alla håller med. 

*****

Nu tänker jag berätta lite om vad jag läst senaste tiden. Som vanligt är det en brokig blandning. Beppe Wolgers och Olle Adolphson skrev visan "Det gåtfulla folket" som ju handlar om barn men den titeln passar också när man tänker på Ryssland. Det är mycket som är gåtfullt och svårbegripligt men också förståeligt om man ser tillbaka historiskt. Två bra böcker har jag läst: Sammetsdiktaturen av Anna-Lena Laurén och Mina ryska vänner av Johanna Melén, båda författarna duktiga journalister. Johanna Melén kom första gången till Ryssland 1999, när allt började, bodde i ett studentboende med en standard som man inte trodde var möjlig, skaffade sig vänner som hon höll kontakten med 20 år framåt och besökte Ryssland då och då eftersom hon blev förälskad i landet och människorna. Vi får lära känna "vanliga" ryssar som inte bryr sig om politik utan sköter sitt, får sin lön utbetalad mm. Anna-Lena Laurén bor i landet och möter dagligen den "fyrkantiga" byråkratin (boken innehåller en del ganska dråpliga situationer som uppstår) och har en mer kritisk utifrånsyn på systemet. Intressant läsning - allt är inte svart eller vitt.

Stora oredan  var en period i Rysslands historia som varade mellan 1604 och 1613. Det skulle man kunna kalla de sista åren av Jeltsin tid vid makten och som bäddade för Putins mycka snabba inträde på den politiska scenen. Många ville ha ordning och reda och det blev det nog till en början. Men allt eftersom det ekonomiska läget har blivit sämre så har styret också blivit mer auktoritärt.

*****

Efter det så blev det påskekrim med Maria Adolfssons Spring eller dö. Spännande intrig men samtidigt ganska mörk historia. Miljön är ju fiktiv men det är det enda som är fiktivt. Här händer är sådant vi dagligen matas med i nyhetsflödet. Någon recensent skrev att han/hon var nyfiken på hur det ser ut på den här ön och skulle vilja ha en tv-serie. Jag har Sylt i tankarna. Jag tror att de här böckerna skulle kunna bli en bra serie. Kanske lite åt Shetlandshållet om ni förstår vad jag menar.

*****

För att lätta upp lite så blev det sedan  "American action" i form av Karin Slaughters femte bok om Will Trent. Kanske inte den bästa av de i serien jag hittills läst men dög bra för att rensa hjärnan.

***** 

En annan bok, som också har en  mörk ton  är Maja Lundes Blå, en roman om det sköra samspelet mellan natur och människa.  Här handlar det om vatten och liksom i den förra boken Binas historia får vi följa olika spår växelvis: 70-åriga Signe 2017 i norra Norge  och David och hans dotter 2041 i ett uttorkat Sydeuropa, där vattnet inte räcker till. Här måste man  göra en liten paus i läsningen ibland. 

*****

Jag började läsa Ålevangeliet, för alla har ju pratat sig varma över den, men den får stå till sig i hyllan och så får det kanske bli lite selektiv läsning i den då och då för jag ser bara dessa slingrande varelser framför mig och känner mig lite äcklad. Jag förstår tydligen inte storheten i den boken och är förvånad att den fick Augustpriset 2019. Det skulle absolut Ingrid Carlberg ha haft för sin fantastiska biografi över Alfred Nobel.

*****

     Böcker ska blänka som solar
     och gnistra som tomtebloss.
     Medan vi läser böckerna
     läser böckerna oss.

     Kan böckerna läsa människor?
     Det kan de förstås!
     Hur skulle de annars veta
     allting om oss!
     (Lennart Hellsing)