Poesin är en katt heter en dikt som ingår i Bengt Bergs och Gun-Britt Karlssons underbara  Rosa & Liksom - en kattbok. 

     Poesin är en katt, den finns överallt,
     vaksamt närvarande, spinnande på den rutiga pläden,
     dreglande under fågelbordet, väntande på trappan
     i hällande höstregn, sataniskt smekande en halvdöd näbbmus
     - ljussamlande och mörkerseende. 

     Den rör sig fritt
     och går varken att locka eller pocka,
     den drar iväg
     och kan vara borta i flera veckor
     för att sedan dyka upp med naturlig svansföring,
     den ställer krav, den vill ha näring och är
     alltid lika vaksam mot verkligheten,
     klorna vässar den mot stolsben
     och orättvisor.

     Den kan anpassa sig till ett inneliv
     men vill helst vara ute i det fria,
     i ljus och i mörker.

     Den låter sig visserligen lockas på
     men till syvende och sist
     måste den gå på egna stigar,
     ljudlöst närvarande:
     den finns överallt
     - och ingenstans är ett rum
     som inte finns!

     När den är trött
     söker den upp mörkret
     som alltid finns,
     där lägger den ner sitt liv
     och låter det sakta sippra ...

     Men innan dess
     har den letat upp en poetaxel
     att vässa sina tassar mot,
     det är de där små ärren i poethuden
     som blir kvar när katten
     uppgått i mörkret.

*****

Inget särskilt inplanerat denna kyliga tredje maj. Kört en maskin tvätt, gjort några receptförnyelser på 1177, småstädat lite, vattnat krukväxter, pratat med katten, lugnt och skönt alltså. Ska också fundera på hur en bit falukorv ska kunna förvandlas till en spännande lunchrätt! Allan säger att för hans del behöver inte falukorv göras spännande för den duger som den är. Vi får se vad det blir.

Maskrosorna börjat titta fram. I morgon ska jag berätta vilken poet som Stig Claesson, Slas, förknippar med just denna växt. Ni kan fundera på det. Och varför inte tänka på ett par andra ogräs, åkertistel och kvickrot, också. Ni får svaren i morgon alltså. Ha det bra tills dess!