Bläddrar i Nationalbok: texter i patriotiska ämnen av Alf Henrikson (2003) och fastnar för En fosterländsk sång:

     Den största glädjen med livet i Sverige tör vara
     att se dagarna öka i längd när det lider mot vår.
     Det är en fröjd som är kännbar för nordbor bara
     ty andras år är ett långt monotonare år.
     Ingen vårlängtan vaknar och ingen förväntan väcks
     på sydliga plager vid vita hotellkomplex
     när solen går ner klockan arton och upp klockan sex.

     Hösten är gruvlig, nyåret bistert och fruset,
     värmen är sällsynt och sommarn går tidigt till ro. 
     Men jag gläder mig år efter år åt det stigande ljuset
     som trots allt gör den uppsvenska glesbygden värd att bebo.
     Blir jag huttrig och trumpen och gammal och arg
                                                  som Methusalem
     skall jag dock någon enstaka gång vara glad
                                                  att få leva bland dem
     som ser solen gå ner klockan nitton och upp klockan fem.

*****

Ett utdrag ur Bengt Bergs Dag för dag: texter från en särskild tid (2020):

Denna vidunderlighet som heter sommar och som man vill fylla lungorna med! Junimorgonen räcker fram sitt gröna i alla skiftningar, därtill de knallgula fläckarna som punkterar samma grönska, det gulgröna när den sibiriska ärtbusken har sin korta blomning, dunkelblå iris i ett skugghörn av huset och allt som doftar utan namn, det flimrande vita  utmed dikesrenen, syrenen som står där vid husknuten och längtar efter en rejäl regnskur.

SVERIGE ÄR FANTASTISKT!