Anna-Majs blogg

Gott och blandat

Fick en påfågelsfjäder av sonen. Det sägs att Årstafrun, Mårta Helena Reenstierna, gav bort dylika till vänner.

Sommarpsalm av Alf Henrikson:

     Att vakna en morgon när himlen är blå
     och finkarna gnyr som besatta
     och öppna sin stugdörr och barfota gå
     på vildgräsets daggiga matta
     kan låta de saligas fröjd slippa lös
     och göra den trögaste själ religiös.

*****

På Sagobygdens Blogg hittar jag efter idogt letande en liten berättelse Fågeln som blev Guds budbärare av Daniel Onaca och jag sammanfattar:

När Gud blåste liv i alla fåglar, som han skapade, var alla vita, vilket inte var så bra för det gick inte att skilja dem åt. Dessutom hade de inga namn. När Gud skulle rätta till detta, hade fåglarna hunnit sprida sig i hela världen. Bara en enda bevingad varelse höll sig kvar. Gud kallade  till sig fågeln och gav  honom i uppdrag att flyga kors och tvärs över jorden och be de andra fåglarna att samlas igen framför hans tron för att få sina fjäderdräkter förskönade med regnbågens alla färger.

Medan Gud förberedde sina färgburkar och penslar så flög medhjälparen runt och  spred meddelandet. Han var stolt över sitt hedervärda uppdrag och spred ut stjärtfjädrarna och gav till skrin och de andra fåglarna fick nästan panik. Överallt syntes och hördes den högfärdiga fågeln med sin solfjädersstjärt och sina genomträngande skrin och den fortsatte långt efter att de andra fått färger på sina fjäderdräkter.

När han slutligen vände tillbaka ville Gud tacka för hjälpen med att ge medhjälparen de vackraste färgnyanser han kunde komma på. Han tyckte emellertid  att fågeln betett sig högfärdigt när det heliga budskapet framfördes. "Det som räknas är även tanken som ligger bakom en handling", ansåg han och  tog ifrån fågeln både förmågan att flyga och att sjunga. Lätet skulle snarare likna ett löjligt skri. Namnet blev PÅFÅGEL.