Anna-Majs blogg

Gott och blandat

Tidningsnotis 1890 - det gäller att passa sig ...

Apropå dagens bild: Bara man varierar läsningen och inte bara läser romaner är det nog ingen fara ...

När det gäller gårdagens bild: Jag sa till mig själv igår att "nu läser du klart de båda böcker du har på gång innan du börjar med Roslunds Litapåmig! Lydig som jag är gjorde jag så. I morse började jag glad i hågen på den nya Hoffmann och Grens-thrillern, Men nu blir det knepigt värre, för med posten kom idag Schack under vulkanen av Håkan Nesser och eftersom Nesser är  en av mina absoluta favoriter är jag redo att genast kasta mig över den. Så .... Någon, jag vet inte vem, har sagt "Principer har jag för att kunna frångå" och därmed borde väl saken vara avgjord, inte sant.

***** 

Dagens litterära citat har många år på nacken. Francesco Petrarca levde 1304 - 1374 och ses som en av de viktigaste företrädarna för den tidiga italienska litteraturen.

"Det är den lärdes plikt att med sin lärdom tjäna också andra, att ägna sig åt att läsa och skriva, och häri finna både möda och tröst, att läsa vad de första människorna skrev och skriva vad de sista kan komma att läsa, att eftersom vi inte kan tacka våra föregångare för de insikter de ger oss, visa vår tacksamhet genom att vidarebefodra dem till vår eftervärld, komma ihåg våra föregångares namn hur okända de än må vara och hur de än fallit i glömska, gräva fram dem ur tidens ruiner, vidarebefodra dem till våra barnbarn höljda i ära, bevara dem i våra hjärtan och känna deras sötma på läpparna, kort sagt genom att älska, minnas och ära dem som gått före och på alla tänkbara sätt visa dem den tacksamhet som, hur otillräcklig den än må vara, tillkommer dem" 

Lite högtravande men visst har han rätt - det är viktigt att föra det litterära arvet vidare. Åsikterna går förmodligen isär när det gäller vad som ska föras vidare. 

I många länder har man utarbetat en litteraturlista för skolan, en så kallad litterär kanon, som visar vilka de allra viktigaste böckerna varit och är. Jag känner inte till hur långt man har kommit i Sverige med den frågan men den diskuteras flitigt.

*****

En dikt av Petrarca, Solo et pensoso (översatt av Martha Larsson):

    På öde fälten, ensam i begrundan
    med dröjande och tysta steg jag går;
    från varje plats där fötter lämnat spår
    mitt öga hjälper mig att vika undan. 

    Ej annat skydd än detta mig beskäres
    mot mänskors blickar, granskande de fara,
    ty i mitt glädjelösa sätt att vara
    utläses hur jag inom mig förtäres,

    och därför tror jag nu att dal och berg
    och skog och floder veta vad för färg
    har detta liv som är fördolt för andra. 

    Så otillgänglig är dock ingen stig
    att inte Kärleken är med och vandrar,
    jag talande med den - och den med mig.

***** 

Tonsatt och finns både på YouTube och Spotify