Idag ska det vara någon så när ordning och reda. Lite väl starkt att kalla gårdagens händelse för force majeure (men kroppen kan alltid ställa till med lite "oreda" i min ålder utan mitt "godkännande").

*****

SelmaStories tycker att (jag citerar) "det finns många anledningar att älska vårt grannland i öst - till exempel skogarna, humorn och inte minst en fantastisk litteratur." Javisst, Tove Jansson, Edith Södergrsn, Bo Carpeland, Våinö Linna, Märta Tikkanen, Monika Fagerholm och Kjell Westöö inte att förglömma. Hars senaste roman Tritonus är helt fantastisk. 

Jag lovade två dikter som kompensation för gårdagen och jag håller mig till det finska och  börjar med Edith Södergran (1892-1923), som räknas till de mest banbrytande modernisterna. Det här är en favorit i repris:

     Av hela vår soliga värld
     önskar jag blott en trädgårdssoffa
     där en katt solar sig ...
     Där skulle jag sitta
     med ett brev i barmen,
     ett enda litet brev.
     Så ser min dröm ut ...

*****

Märta Tikkanen är ett annat välbekant namn. Hon fick tidigt en viktig roll för kvinnorörelsen i hela Norden. Här är ertt utdrag ur Århundradets kärlekssaga:

     Överallt sökte jag dej
     som fanns överallt
     i min värld

     Jag försökte göra om
     min värld
     så den skulle passa dej
     sökte dej överallt

     men den jag äntligen fann
     var mej

*****

Jag har haft lite motstånd mot finska romaner, försökte läsa Eeva Kilpi bl.a. för länge sedan. Det var tungt språk men det kan ju i och för sig bero på översättningen. Det blev för mycket svårmod på något sätt och sådant stannar gärna kvar. Finnarna lär ju vara svårmodiga  om man ska tro t.ex. Arto Paasilinna (1942-2018) som blivit populär med sina sanslösa underfundiga skrönor. Hans mest kända bok är nog Harens år (1975). 

Dagens litterära citat kommer från en annan av hans böcker som har haft stor framgång utomlands Kollektivt självmord (1997):

"Finnarnas mäktigaste fiende är svårmodet, dysterheten, den bottenlösa apatin. Tungsinnet hänger ständigt över det arma folket och har under årtusendenas lopp lagt alla finnar under sig så att folksjälen har blivit melankolisk och allvarstyngd. Bedrövelsens grepp är så stadigt att många finnar ser döden som den enda räddningen. Svartsynen är en betydligt besvärligare fiende än ryssen."

*****

Jag håller mig till "Nordic Noir" mer västerut och läser Aska av Ragnar Jónasson. På Island är det också en del svårmod i spåren av finanskris och askregn.