Det finns många texter om hösten. En av mina favoriter är Tove Janssons Höstvisa. Här är första strofen:

     Vägen hem var mycket lång och ingen har jag mött,
     nu blir kvällarna kyliga och sena.
     Kom trösta mig en smula för nu är jag ganska trött
     och med ens så förfärligt allena.
     Jag märkte aldrig förut att mörkret är så stort,
     går och tänker på allt det där man borde.
     Det finns så mycket saker jag skulle sagt och gjort
     och det är så väldigt lite jag gjorde.
     .....

Återigen en dag med hög luft och strålande sol men klockan 05:15, när värken tvingade upp mig, så var det bara tre grader och gräset glittrade lite vitaktigt. Det var en vacker soluppgång. 

Vad jag ska göra idag? Ja, svaret blir som vanligt: försöka hitta en bekväm ställning och läsa, läsa, läsa. När Arne Dahl blir för spännande får jag "varva ner" med Putins väg mot makten. Det är två genrer som går alldeles utmärkt att kombinera och det är alltid ett nöje att läsa så välskrivna böcker. Och när det gäller Catherine Beltons bok om Putin så måste översättaren, Manne Svensson, få en eloge. Jag kommer ihåg att den legendariske programledaren mm Gunnar Arvidsson påpekade en gång att det är väldigt viktigt att nämna översättarens namn när det tipsas om böcker i olika sammanhang.

Framför allt kan det inte vara så enkelt att sätta sig in i en skönlitterär text och det är väl därför som en översättning tyvärr ibland kan kännas lite fyrkantig. 

*****

Trevlig fortsatt lördag!