Förolämpningen av Paul Gallico (övers. av Solveig Nellinge):
Du har förolämpat mig.
Du har sårat mina känslor
och jag kommer inte in i huset igen.
Du skrattade åt mig.
Tro inte att du kan inbilla mig
att du skrattade med mig.
Du skrattade åt mig
när jag tappade balansen
och föll omkull
medan jag tvättade mig.
Du skrattade
och det var inte roligt.
All min elegans, kontroll och
värdighet var som bortblåsta.
Du berövade mig min självkänsla
och med ditt bräkande
tog du ifrån mig min självaktning.
Tro inte att jag inte förstår skämt.
Jag saknar verkligen inte sinne för humor,
men jag tycker inte om att bli till åtlöje.
Det är ingen idé att du står där med ditt
"Kiss, Kiss, kom lilla kissen!"
Eller att du försöker muta mig.
Ditt råa skratt
har sårat mig djupt.
Och det kommer att ta mig tid att
komma över det om jag någonsin gör det.
Om och När jag alls kommer hem igen
så blir det inte förrän jag själv har lust.
*****
Nej, det kom ingen Åsa Larsson-deckare i brevlådan i dag heller men det var ju ett önsketänkande från min sida. Och det gör ingenting för igår laddade jag ner Ann Heberleins Fallet som e-bok, så jag har sysselsättning. Jag blev sugen när jag läste Gunilla Kindstrands recension i SvD från 10/9. Så här avslutar Kindstrand:
En av de inledande frågorna i boken är "Hur påverkar det en människas
hälsa, självbild, yrkesliv, relationer och möjlighet till försörjning att bli
utsatt för upprepade drev, att bli anklagad för diverse misshagliga åsikter,
förtalad och föraktad?" Svaret är givet.
Den andra frågan är bättre: "Hur påverkas det offentliga samtalet av att
människor, som vill problematisera åsikter och uppfattningar, som ställer
obekväma frågor och redogör för besvärliga fakta, utestängs?"
Se där fick vi alla något att samtala om lagom till kaffet.
*****
För övrigt ...
serverade Hotell Hulingen en alldeles fantastiskt god fiskgratäng till lunch.