Anna-Majs blogg

Gott och blandat

Perfekt dikt i dessa dagar: Nobelpriset av Alf Henrikson (1947)

     Denna morgon när solens brand
     slocknar i dimmans dropp
     sitter sorgsna genier i allo land
     och gräver ner sitt hopp.

     Ja, denna jämnmulna höst igen
     efter år av flit
     sveks de på nytt i sitt hopp av den
     som uppfann dynamit.

*****

I år har litteraturpristagaren mötts av enbart positiva kommentarer, såvitt jag har sett. Den roligaste artikelrubriken tycker jag är denna: Ingen vet vem han är men alla är glada. Och man behöver inte vara ensam om att undra över denne afrikanske i Storbritannien bosatte berättare. 

Jag har plockat fram listan på pristagare från början och det är är inte många av alla dessa författare som jag har läst. Känt till, absolut, men inte läst. Vill ni veta vilka? Här kommer namnen och året inom parentes): Henryk Sienkiewicz (1905), Rudyard Kipling (1907), Selma Lagerlöf (1909), Gerhart Hauptmann (1912), Verner von Heidenstam (1916), George Bernhard Shaw (1925), Sigrid Undset (1928), Thomas Mann (1929), Erik Axel Karlfeldt (1931), John Galsworthy (1932), Pearl Buck (1938), Hermann Hesse (1946), Per Lagerkvist (1951), Winston Churchill (1953), Ernest Hemingway (1954), Boris Pasternak (1958), Alexander Solzjenitsyn (1970), Heinrich Böll (1972), Eyvind Johnson och Harry Martinson (1974), Gûnter Grass (1999), Doris Lessing (2007). Alice Monro (2013)

Innan ni börjar hojta om att jag är skrytsam och ropa Bu! så vill jag meddela att de allra flesta av ovanstående namn har varit obligatorisk läsning i samband med studier och det har bara blivit någon enstaka bok,  

Var det inte Gert Fylking som irriterade den ständige sekreteraren med att vid varje tillkännagivande ropa "Äntligen!" Jag har ropat Äntligen! vid  åtminstone ett tillfälle och det var 1999. Kanske någon av  mina dåvarande kollegor vid Hultsfreds bibliotek kommer håg hur glad jag blev. Heinrich Böll har också alltid varit en favorit liksom Eyvind Johnson och Pär Lagerkvist.

För övrigt ...

är jag mycket glad över att fredspriset gick till de två journalisterna, Maria Ressa, som arbetar i det för journalister farligaste landet i världen,  och Dmitrij Muratov, vars utmärkelse  jag ser som särskilt välkommen (av förståeliga skäl med tanke på mitt "ryska" intresse.) Anna-Lena Laurén skriver i en  kommenterar att Novaja Gazeta, vars chefredaktör Muratov är, är en av få oberoende ryska medier som ännu inte förklarats  utländska agenter.