Anna-Majs blogg

Nulla dies sine linea

Ibland behövs det inte så många ord:

     Höstens färger:
     Ett barns kritask
     och jag är barnet.
     (Göran Greider på twitter)

*****

Rysk historia i all ära men efter en lite tuff dag kände jag framemot kvällen igår ett starkt behov av något riktigt spännande och uppslukande så vad kunde vara mer passande än att ladda ner Tove Alsterdals Slukhål till paddan. Det är uppföljaren till Rotvälta, som utsågs till årets bästa deckare 2020 och även belönades med Glasnyckeln 2021 (bästa kriminalroman i Norden). Den var bra men denna är nog snäppet bättre och det är snudd på sträckläsning.

Nu ska jag i alla fall "hia mej" en stund för eftermiddagskaffe och nybakad saffransmuffins. När det börjar dra sig mot november blir jag alltid sugen på saffran. Lussekatter får givetvis vänta för man måste hålla på traditionen men det finns  så mycket annat gott (som jag egentligen inte ska äta men nån gång ibland är det tillåtet att rucka lite på föreskrifterna). Det är  trots allt Halloween, inte sant. 

Ha en fin fortsättning på lördagen!