Idag hittade jag den här dikten i Instagramflödet (enkel_poesi):

     du må elske deg selv
     selv om verden
     iblant gjør det
     vanskelig
     for tenk at
     hele deg
     med alt du er
     (på millimeteren altså)
     får plass
     i kroppen din

     ***

Jag tycker norska är ett så härligt språk och så många roliga ord som låter så positiva fast de inte är det. Ni förstår säkert hur jag menar. I går lärde jag mig att man "skottar" inte snö i Norge, man "skuffer" den.

Det snöar så vackert ute men jag får uppleva vinterlandskapet  genom fönstren, tyvärr. Det skulle vara så befriande att få andas in frisk snöluft men det är gilla läget som gäller.

Det kommer just ett skype-samtal från Finley. Nu gäller det att hålla tungan rätt i mun så jag inte trycker bort bloggen ...

Nej, det gick bra, jag hade tydligen kommit ihåg att trycka på spara-knappen. Finley var lite avis för att vi har så mycket snö. I England bara regnar det. Vi var rörande överens om att det är jättetråkigt att vi inte har kunnat träffas IRL på över två år. Han säger att jag, morfar och Thomas betyder så mycket för honom och han skulle gärna vilja studera i Sverige så småningom. Lite drömmar och framtidsplaner är viktiga. 

Så där ja! Då var Nico på tråden via messenger. Så goa pojkar. De brukar ringa upp tillsammans men idag var de lite sura på varandra, sa Monika, så då delade de på sig. Och så pratade Monika och jag också en stund.