Den här Cidden-dikten har titeln 3/1 men jag tycker den passar lika bra den 28/12. Det är så mörkt:
Nätterna
väldiga stenblock
orubbliga
I de svarta dygnen.
Solen
når oss någon enstaka gång
med sin blänkande
tandrad.
Människan
kryper ihop under
mörkret
som hon ensam tror sig
bära.