Desillusion
I livets villervalla
vi gå på skilda håll.
Vi mötas och vi spela
vår roll -
Vi dölja våra tankar,
vi dölja våra sår
och vårt hjärta som bankar
och slår -
Vi haka våra skyltar
var morgon på vår grind
och prata om väder
och vind -
I livets villervalla
så nära vi gå -
men så fjärran från varandra
ändå.
(I livets villervalla av Nils Ferlin ur En döddansares visor, 1930)
Nog för att det räcker med den villervalla som är förhärskande i världen utan att det ska behöva bli orkan också. "Biosfären är rasande" som Göran Greider uttrycker det i en tweet idag.
Jag tänker på en gammal Venabo, Heribert i Gräla, som sa så här en gång: "Visserligen ä ja född en regnvärsda å nog för att ja har fört ett stormigt liv men dä ä ju ändå hundan att dä ska behöve bli orkan den dan en fyller femti år".
Lite "möggel", som tv-reportrarna säger, är det på marken också och det är en och annan flinga i luften.
I boken Världen enligt Alf hittar jag den här passande dikten, Vintervisa:
Den vita yrsnön breder sig
på frusna fält idag
och alla liv beredcer sig
på idel obehag.
Hu, frosten känns förlama mig
den isar visst mitt blod.
Min kära, kom och krama mig
så jag blir varm och god!