Anna-Majs blogg

Gott och blandat

Desillusion

I livets villervalla

vi gå på skilda håll.

Vi mötas och vi spela

vår roll -

 

Vi dölja våra tankar,

vi dölja våra sår

och vårt hjärta som bankar

och slår -

 

Vi haka våra skyltar

var morgon på vår grind

och prata om väder

och vind -

 

I livets villervalla

så nära vi gå -

men så fjärran från varandra

ändå.

(I livets villervalla av Nils Ferlin ur En döddansares visor, 1930)

Nog för att det räcker med den villervalla som är förhärskande i världen utan att det ska behöva bli orkan också. "Biosfären är rasande" som Göran Greider uttrycker det i en tweet idag.

Jag tänker på en gammal Venabo, Heribert i Gräla, som sa så här en gång: "Visserligen ä ja född en regnvärsda å nog för att ja har fört ett stormigt liv men dä ä ju ändå hundan att dä ska behöve bli orkan den dan en fyller femti år".

Lite "möggel", som tv-reportrarna säger, är det på marken också och det är en och annan flinga i luften. 

I boken Världen enligt Alf hittar jag den här passande dikten, Vintervisa:

     Den vita yrsnön breder sig
     på frusna fält idag
     och alla liv beredcer sig
     på idel obehag.
     Hu, frosten känns förlama mig
     den isar visst mitt blod.
     Min kära, kom och krama mig
     så jag blir varm och god!