Anna-Majs blogg

Nulla dies sine linea

Carpe diem

     Det är nåt evigt
     över katten
     och
     jag lever
     i en lugn del
     på den här planeten

     Havet tar slut
     där parkeringsplatsen
     börjar

     Lugn av Annbritt Ryde (Den storknande ängeln, 1999)

*****

 

 

 

Jag hade ju tänkt att boken om Tora Dahl skulle vara utläst nu och att jag skulle kommentera lite men intedå! Jag satt och somnade och sedan tyckte min assistent (som kan vara lite envis) att jag behövde få lite motion och frisk luft så utrustad med diverse finger- och handledsstöd tog jag en kortare promenad. Det gick riktigt bra. Nu får vi höja ribban undan för undan.

Vittass känner av att våren är på väg och han har varit ute och luftat sig minst fyra gånger idag. 

Nu ska jag fortsätta med kära Tora och hennes minst sagt komplicerade förhållande med de blivande stjärnorna på den svenska poesihimlen.