Konstnären bakom den här statyn i Filipstad, som känns så typisk ferlinsk, är KG Bejemark, samme man som skapade den stående och rökande poeten vid Klara kyrka.

***

Poeten och Klarabohemen Nils Ferlin räknas idag som en av Sveriges mest populära diktare genom tiderna. Dikterna publicerades oftast först i dags- och veckotidningar innan de kom ut i bokform. Med den tredje diktsamlingen, Googles (1938), hade han nått kulmen, en storsäljande poeten som ett par år senare kunde lämna Klarakvarterens hårda liv för Roslagen.

Ferlin var perfektionist i sitt skrivande . Det blev många omarbetning innan han var nöjd. In i det sista lyfte han luren och ringde in sina korrigeringar till förläggaren. Det där som sägs att skalden kom in på ett café, slog sig ner, tog fram en penna och på baksidan av en matsedel eller ett cigarettpaket slängde ner ett par geniala diktstrofer som han just kommit på, ligger långt ifrån sanningen. Skulle någon mot förmodan blivit vittne till en sådan situation så kan man vara viss om att Ferlin i så fall länge, mycket länge, gått och grannar på dessa diktrader, vänt och vridit på orden ... (Tor Englund, mångårig ordförande i Nils Ferlin Sällskapet, ferlin.se)

     GOGGGLES (ur samlingen med samma namn)

     Det tar ni fel, min fru,

     att det var för snobberi

     jag köpte mina goggles

     - nej, kloka lilla ni.

     Men nätterna de vita

     och dagarna de gula

     de lekte mina ögon

     Så ruggiga och fula.

     Då handlade jag dessa

     hornbågade ni ser.

     - En artighet, min fru,

     emot sommaren och er!