Anna-Majs blogg

Nulla dies sine linea

Vår I poesin. 5

Ja, vårn, ja,

ja, vårn, ja.

tjong fadeladeli.

dä ä e fina ti!

Da stecker sä ur jola,

å guschelöv för sola,

ho ä så gla å bli!

(Gustaf Fröding)

Gustaf Fröding och hans En litten låt öm vårn (Nya dikter, 1894) har förstås en given plats när det gäller vårpoesi. 

Visst skrev Fröding en del dikter på en blandning av olika värmländska dialekter men de dikter som är mest kända och omtyckta är alla skrivna på rikssvenska om än med ett och annat värmländska uttryck. Dikterna på dialekt ville han inte riktigt räkna in I sin produktion.

De många utmärkta tolkningarna av de tonsatta  dikterna har ju också bidragit till att Fröding inte glömts bort. Nämnas kan Mando Diaos album Infruset (2012) där Strövtåg i hembygden blev otroligt populär och så givetvis Sven Ingvars i Frödingland (1971) där sju låtar för övrigt tonsatts av Östen Warnebring. Ett gammalt bergtroll har mästerligt tolkats av  Cornelis Wreesvijk 1970 liksom av Sofia Karlsson 2007. 

Gustaf Fröding levde 1860-1911. Före sin bortgång nominerades han som en av kandidaterna till Nobelpriset i litteratur 1911 men avled under året och gick miste om möjligheten att få priset. Jag undrar om han hade så stora chanser!