Anna-Majs blogg

Nulla dies sine linea

Det svarta kaffet på uteserveringen

med stolar och bord granna som insekter.

 

Det är dyra uppfångade droppar

fyllda med samma styrka som Ja och Nej.

 

Det bärs fram ur dunkla kaféer

och ser in i solen utan att blinka.

 

I dagsljuset en punkt av välgörande svart

som snabbt flyter ut i en blek gäst.

 

Det liknar dropparna av svart djupsinne

som ibland fångas upp av själen,

 

som ger en välgörande stöt: Gå!

Inspiration att öppna ögonen.

(Espresso av Tomas Tranströmer ur Den halvfärdiga himlen, 1962)

 

"Det är mycket med det jordiska" skrev Gerda Antti och det så sant som det är sagt. I alla fall blir man varse det när behovet av hjälp infinner sig. Men bitarna börjar falla på plats efter dagens "städuppgörelse".

Maja Lunde skriver tankeväckande romaner om klimat och miljö.  Jag ska nu börja läsa Przewalskis häst, som jag köpte på bokrean och som är den tredje delen I en planerad kvartett om de skrämmande klimatförändringar jorden genomgår. Tidigare utkomna är Binas historia, 2016 och Blå, 2018.

Jag gillar berättartekniken. Tre berättelser på olika tidsplan, dåtid, nutid och framtid, växlar romanen igenom. 

I morgon väntar läkarbesök.