Anna-Majs blogg

Gott och blandat

Pandemin är över

Två häxor flyga fram med hast.

Håll fast, håll fast,

du unga lärling, vid din kvast!

Din gudmor rider, trygg och tjock,

framför dig på sin timmerbock.

I väster står en sotröd rand,

som facklors brand

vid portarna till ondskans land.

 

Det är en natt med traneskri,

förbi, förbi

far vindens rappa melodi.

Den unga suckar, kvävd och trängd

i djupet av sin sjuka själ:

"Nu, hem och sol och Gud, farväl!

 

Den gamla tar sitt smörjehorn

och ger sin häst förnyad kraft

av dunkla blomsters saft.

"Sträck ut, sträck ut, tag noga korn

på klockans glugg i kyrkans torn!"

En stormil tar dem i sin krets,

men högt i skyn på tornets spets

står korset, tindrande i frid,

och bådas klädnad rör därvid.

 

Då far den gamla med ett skrik

till marken som ett kollat lik,

ett urtömt skal, en usel rest

av skam och smuts och pest.

 

Den unga drivs som av en stöt

mot morgonens betäcka sköt.

Till jorden under hennes fot

det sjunker som ett moln av sot;

det är den svåra synd hon tänkt.

Men stjärnbeblänkt

hon styr sin ban

mot månens gula påsktulpan,

och kärven mellan hennes knän

slår ut som blom på videträn.

Som på en sky av stråligt ris

hon seglar friskt för varligt bris

till paradis.

(Häxritt ur Påsklegender av Erik Axel Karlfeldt)