Anna-Majs blogg

Nulla dies sine linea

Åter tänds grönskan, sammanfattar

det långa, osynliga växandet: från ingenting

till något som skall försvinna och återvända ur ingenting.

 

Den tid när vitsipporna alltför snart går i violett

och måsarna cirklar som vitt bogskum

kring dyngspridaren på fältet.

 

Mitt hjärta är en blå container, som sakta fylls

med sorg och glädje och dagar däremellan, för att

sedan hämtas tömmas, åter sättas på plats.

 

På en och annan lagårdsbacke sorteras sättpotatis

Skogsvårdsstyrelsens utskick gäller uppmontering

av barkborrefällor före svärmningstiden

 

De minsta abborrarna kilar fast sina glänsande huvuden

i mjärdens maskor, sprutar mjölke när man klämmer på dem

Maj, denna lysande månad, frisk som en klunk källvatten,

 

mjuk som en barrstig, kort som en blinkning

Att leva i ett allt grönare rum, där väderstreck

utgör väggarna och taket är alldeles blått!

(Majdikt av Bengt Berg)

 

 

 

 

 

 

För ovanlighetens skull blev det ett Hultsfedsbesök så här en lördagsförmiddag och jag tyckte det var lika bra att säkerställa att böcker-att-läsa-förrådet hålls aktuellt, när jag nu ändå passerade bibblan. Det blev fyra böcker: Slutet blir vår början av Chris Whitaker, En hund begraven av S.J. Bennett, Döda lejon av Mick Herron och slutligen Löpa varg av Kerstin Ekman. Den sistnämnda har jag länge tänkt läsa men nu ska det äntligen bli av. Det fanns också några nya fackböcker som lockade men jag kände att det nog räckte så här. 

Trevlig fortsättning på lördagen!

För övrigt såg jag en smart titel på en av Aftonbladets poddar: To be or NATO be, ja det är frågan det!