Anna-Majs blogg

Nulla dies sine linea

Trägravyr av Vanessa Lubach

Ej vallar, bräddar har den flod,

som håller mänskans ande grön.

Den återblommar varje år.

När tiden räfflar åsens krön

och jättedösen sjunken in

sjuk rosslar under skuldran grå,

skall dock den gröna anden stå

och bräddfullt grön dess flod.

 

Så mycket skall förglömmas, dö -

de frejdade heroers ö

åt papegojor skänkas.

Men grönskans öde, lummets skir

ej efter svärdens önskan blir,

dess liv kan aldrig länkas.

(Liv av Harry Martinson ur Svärmare och harkrank, 1937)

Aprilvädret håller i sig så jag håller mig inomhus och får njuta av majvåren via konstverk och poesi. Just nu förtrollas jag av Vanessa Lubachs blommotiv. 

***

Har ägnat en stund åt att fylla på min reservationslista på biblioteket. Det höll på att bli tomt där. I går plockade jag en bok på måfå från nyhetshyllan, Vattenlandet av Susanne Boll. Den känns lite seg och pratig så här i början men ska kanske ge den en chans till om det inte dyker upp något bättre.