Väckarklockan ringer
Långsamt öppnar jag ögonen i dunklet
I springan mellan rullgardinen och fönsterkarmen
letar sig en solstråle in
Den löper tvärs över sovrummet
som en tvättlina
På den hänger jag dagens förhoppningar
(Tvättlina, lite Dodeka-filosofi från sviten 12 vitkalkade dikter)
Bortsett från att jag inte har någon väckarklocka så känner jag igen mig i ovanstående rader ...
***
I morse var jag inne på biblioteket och ägnade mig en stund åt att betrakta platsen där ett träd var tänkt att växa genom taket och fantiserade om hur det skulle ha sett ut.
Men jag måste göra en korrigering av det jag sa igår. "Buren" för personalen har börjat öppnas upp, plexiglaset är borta men jag tycker nog att informationsdisken borde vara mer centralt placerad så att de som jobbar har bättre koll över lokalen.
Naturligtvis lånade jag ett par böcker. Christian Unges läkarserie har jag försökt mig på tidigare men ska göra ett nytt försök med Det första skottet, det sista steget. Tyskt requiem av Philip Kerr kan jag ha läst tidigare men det lär visa sig.