Anna-Majs blogg

Nulla dies sine linea

Nattugglor

En borde inte sova, då natta faller på,
för tänk så mycke stjärner som blänker i det blå.
Dä ä så tyst å stilla.
Te sova vuru illa.
Ja vandrar mina vägar över slätt å genom skog
å stjärnera di följer mej, så sällskap har ja nog.

Dä säjs att di ä tusen mil å mer ändå från oss.
Än brinner di mä stadit sken, än flammar di som bloss,
som silver å kristaller
nu deras gnister faller,
å en å annan flämtar te, när ho har brunne ut.
Så faller ho. Då blir dä som e strimma rök te slut.

En kan'le allri drömma så grant å underbart
som själva natta ter sej, då stjärner lyser klart.
Dä ä som om dä hördes
ett silverspel som rördes.
En borde inte sova, når natta faller på!
En borde si på stjärnera ... En borde vara två.

(Text: Jeremias i Tröstlösa Melodi: Gustaf Wennerberg)

Idag var det lite idétorka för bloggen men då kom, hör och häpna, Vimmerby Tidning till min hjälp och närmare bestämt Eva Johanssons kåseri på familjesidan om sömn och sömnproblem.

Förr I tiden, innan man styrdes av klockor och fasta arbetstider, sov man i ett par omgångar på natten. Några timmars sömn, vaken några timmar pysslandes med något och så de resterande timmarnas sömn frampå efternatten. Eva Johansson funderar på vad man gjorde de där vakna timmarna när det inte fanns elektriskt ljus. 

Som jag har berättat tidigare följer jag det här gamla mönstret och har gjort så i många år. I sömnpausen så där vid två-tretiden smakar kaffet extra bra samtidigt som jag löser korsordet I DN-appen. Sedan sover jag några timmar till.