Anna-Majs blogg

Gott och blandat

Långt nere i Södern det växer,
en buske med bönor uppå.
Vi lärde utav våra läxor,
att bönorna hette som så:

   Kaffe, kaffe
   hör vilket tjusande härligt ord.
   Kaffe, kaffe
   som funnit sin väg hit till Nord.

Och när vi vårt kaffe får njuta,
med socker och grädde och dopp,
vi då nästan aldrig vill sluta,
då smäktande stämmer vi opp:

   Kaffe, kaffe ...

Om kölden den biter i skinnet,
man huttrar i hela sin kropp,
och man blir så nyter i sinnet
när kaffet slås ångande opp:

   Kaffe, kaffe ...

Och när vi ska festa tillsammans
då stämningen stiger i höjd,
Tack vare den älskade pannan,
som alltid uppväcker vår fröjd.

   Kaffe, kaffe ...

Från Sanghafte.se (Melodi: My bonnie)
Lämplig att variera snapsvisorna med!

☕️ ☕️ ☕️ ☕️ ☕️ 

Eftersom kvinnor inte fick besöka kaffehusen blev det under 1700-talet vanligt att överklassdamer umgicks i hemmen över kaffe och något bakverk. Man tog helt enkelt med sig de bönor man fick tag på och så blev det ett slags knytkalas.

Här har vi embryot till kafferepen!

Att baka kakor fick ett uppsving i mitten av 1800-talet då järnspisen underlättade hembakandet. Dessutom sjönk sockerpriset p g a inhemsk odling av sockerbetor och att odling av vete spred sig norrut från Skåne. Kafferepen blev så småningom vanliga i alla samhällsklasser.

För hemmafruarna fyllde kafferepen en viktig social funktion och detta var för många den enda möjligheten som fanns att träffa andra och umgås och byta erfarenheter. Man arbetade också tillsammans, bl.a. med att repa (riva sönder) gamla typer som sedan såldes till lumpsamlare för att gå till papperstillverklning. Det är en av flera förklaringar till ordet "kafferep", En annan förklaring är att ordet kommer från "repartisera", som betyder "fördela" och som då skulle syfta på att kvinnorna under de tidiga kafferepen delade på kaffe och kakor.

De här kvinnliga sammankomsterna utsattes många gånger för spott och spe. Det hävdades att kafferepen var skvallercentraler där man utan hänsyn tog heder och ära av de personer som inte var närvarande. Falstaff Fakir skrev så här 1894: "Kafferepet är en lina där man hänger nästor sina."

Kafferepen var omgivna av ett omfångsrikt regelverk och det kunde uppstå lite lätt absurda situationer. Selma Lagerlöf var bjuden på kafferep och hon var den första att ta för sig av det uppdukade när värdinnan bjöd till bords. Men då viskade värdinnan varnande: "Fruarna först, Selma lilla, fruarna först". Selma var ju ogift och en ogift kvinna stod lägre på rangskalan än en gift. Det spelade ingen roll att hon var världsberömd och satt i Svenska Akademien.

Hur många kakor ska det vara på ett riktigt kafferep? Det reder vi ut i morgon.

Fortsättning följer!