Anna-Majs blogg

Nulla dies sine linea

Bländverk, sken och villa,
timmar, dagar och år.
Tiden, tiden står stilla.
Det är vi som går.

Det är livet som glider

bort i ändlös flod.
Rymder, avstånd och tider
står där de alltid stodf.

Stjärnor tänds och förbrinner.
Världar kommer och far.
Släktled föds och försvinner.
Tiden, den står kvar.

"Tiden" av Alf Henrikson

 

Tyvärr! Nu hände det som inte får hända. Trots att jag sparat (jag svär) försvann mitt långa inlägg. Orkar inte återskapa det just nu men jag återkommer med en sammanfattning av dagens "uppsamlingsheat".

Det är skönt att sitta i lugn och ro och botanisera mellan seminarierna och slippa trängas och rusa mellan olika lokaler men det är onekligen lite ensamt och man saknar någon att prata med om det man just hört.

Som t.ex. det samtal som jag startade söndagsmorgonen med, Blir man klokare med åren? (Härav valet av dagens dikt.)

Deltagare var Sven-Erik Liedman, Bodil Jönsson och så Jan Guillou. Han är med i alla sammanhang. Ni minns väl Ture Sventons ärkefiende Ville Vessla? En lätt travestering är på sin plats: Ständigt denna Guillou! Det var en parentes.

Jag blev lite fascinerad av Liedman, 83 år och hans kloka ord. Han tycker att synen på ålderdom och åldrande i det här landet lämnar mycket övrigt att önska.  Jag ska läsa hans senaste bok I november.

Att Jan Guillou skulle figurera i Mästarmöte var ju självklart, här tillsammans med Håkan Nesser och Anne Holt. Fördelar/nackdelar med att skriva långa serier berördes. Fördel att inte behöva hitta på en ny huvudperson i varje bok. 😀 Sagt lite på skoj men visst, lite sanning i det. Men det är en utmaning  att hålla intresset för huvudperson vid liv så det inte går på tomgång. Men det är inget problem för dessa giganter.

Det kommer ytterligare två böcker om Holts Hanne Wilhelmsen och två om Nessers Barbarotti och Guillou är 200 sidor in nästa bok om Ponti och Hamilton och det ser vi fram emot.

Palmemordet- diskussionen  fortsätter samtalade Lena Andersson, Hans-Gunnar Axberger och Thomas Pettersson. Där hettade det till lite mellan de två förstnämnda. Lena Andersson tyckte att jurister/poliser borde läsa mer skönlitteratur.

Eftermiddagens programpunkter berättar jag (kanske) om en annan gång.